Att vara eller icke vara en frisör

Idag var den stora dagen Tova skulle klippa sig. Hon har väntat på denna dag eftersom det är hon själv som velat klippa av sig håret då hon inte alls är det minsta intresserad av att sätta upp det eller borta det. Hon hade ett kort på sig själv med en kort page som hon själv valde att tag med sig, hon ville absolut ha så. Hon visade kortet för Kattis på Fröken röd och reslutatet blev som på kortet. (förrutom att örat höll på att ryka med...) Sorry Kattis...var tvungen att ha med det..fniss!

När vi kom hem med en nyklippt Tova tittade jag på stackars Greta vars hår i stort sett aldrig varit klippt (knappt tvättat heller) det är testar som hänger fram över pannan.

Jag sa: "Greta, ska vi klippa ditt hår också? Mamma kan klippa lite?" Svaret blev förståss NEJ!

"Men Greta, om du får en kexchoklad, kan jag klippa dig lite medans du äter den"

Kexchoklad ville hon ha, så jag fick klippa henne lite. När jag klippt hälften där bak sa hon att nu ville hon inte mer. Bara att snabbt klippa resten... Undrar någon hur ungen blev?

Ja, ungefär som en ung Gustav Vasa skulle jag säga...

Om någon ser mina barn, så är alltså Tova klippt av Kattis men Greta inte...

Nu inväntar jag maken som kommer med tåget från huvudstaden och vi får se om vi ska se på finalen i Let´s dance eller 3:e (jo jag håller allt kollen) semifinalen i hockey.

Gokväll

Maria