Jag var nämligen lite sen till bussen imorse igen...när jag är riktigt sen brukar jag springa Gökstigen ut och sedan Duvstigen för att på så sätt genskjuta bussen istället för att ta lilla gångvägen och då riskera att hamna bakom busse. Jag kom springande på Duvstigen och såg bussen åka förbi ute på Storsvängen. Jag viftade med armarna för fullt medan jag sprang och bussen stannade faktiskt cirka 30 meter längre fram. Jag fick knappt fram något, så slut var jag från min extrema spurt. Busschafören sa "Du får gå upp lite tidigare på morgonen"....tyvärr tror jag inte det hjälper fick jag flåsande fram till svar. Tack iallafall busschaffisen!
Det spelar ingen roll om jag skulle gå upp tidigare, tiden liksom krymper ihop på mornarna. Barnen kommer ofta upp och vill ha hjälp med nå´t, Greta blir som en igel på mig och det tar lite tid att komma loss.
Igår åkte jag till jobbet innan hon kom upp och det blev lite FÖR traumaiskt för henne. "var är min mamma sa hon då hon kom upp" Björn svarade att jag åkt till jobbat och erbjöd henne att sitta bredvid honom i soffan "Nej, mamma ska vara här, du ska inte vara här"
Ikväll åt vi en liten familjemiddag för sista gången på ett tag, Björn spelar fredag, lördag kväll för att sedan åka direkt till Arlanda och vidare till Florida i drygt en vecka.
Just nu stryker en främmande katt omkring på vår tomt och våra katter är ganska intresserade av den, hoppas det inte blir kattslagsmål.
Nu ska jag sätta mig i soffan och dricka lite vin med min man.
Gokväll!
Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar