måndag 14 april 2008

Sandmonster & fiolkonsert


Den här bilden får symbolisera min dag idag...ganska ihophafsad och rörig, men den har inte varit dålig för det.

Efter en cykeltur hem från jobbet i ösregn kom jag till dagis för att hämta mina två galonklädda barn som inte bara var blöta utan insmetade med sand (varför gör barn så?) Den ena gjorde glatt sandkakor och den andra målade ett litet hus med vatten...? Ja, de gör så...
Jag lyckades få med alla väskor, gossedjur m.m. på styret och tryckte ner det ena sandmonstret i barnsitsen och det andra cyklade själv. Det lilla sandmonstret (som mer såg ut som en marinblå Teletubbie med galonstället påtryckt över vinteroverallen..med luvan över mössan) skrek nästan hela vägen hem att hon ville ha nappen och att hon var trött och att dockan, som hon ville ha i handen blev blöt.
Det stora sandmonstret var på betydligt bättre humör och pratade hela vägen hem om sin fiolkonsert som hon skulle ha om ett par timmar.....vilket är nästa steg i denna lite hektiska dag...
Alltså att få av dessa sandmonster kläderna ..det blir ju sand överallt..jag är glad att vi har vår källarhall! Har någon förresten luktat i era barns regnvantar? OOh, ett tips..vänd dem ut och in så att de får torka/luftas. Jag har nämligen nyss kommit på det..
Snabbt laga mat och snabbt, men ändå lugnt och harmoniskt äta..Jag försöker att inte stressa när barnen är med, vill inte att de ska bli påverkade ...Nu är ju jag världens sämsta på att tidsplanera så lugnet  är inte så lugnt innuti...

Tovas första fiolkonsert! Det är ju jättestort! Morfar Bengan skulle med och titta.
Tova har verkligen sett fram emot detta och inte varit nervös utan bara upprymd. 
Det var fullsatt aula på Hammarlundens skola eftersom det var många barn/ungdomar som skulle framföra sina stycken. Tovas lilla fiolgrupp började eftersom de var minst.

Det gick så bra så att ta sig igenom de 76 noter som de spelade. 
Det hela höll på drygt en timme så barnen var rejält trötta då vi gick mot bilen. När vi satte oss sa Tova " Nu förstår jag vad pappa menade....den där känslan man får efter att ha spelat...jag vill inte att den ska försvinna!"

Björn (som själv befinner sig i Sälen och spelar)hade lovat henne en cocosboll efter spelningen så 20.15 rullar vi in framför Coop Extra på Nolgård och går in och letar oss fram till cocosboll-hyllan. Greta, som förståss ochså är med, vill INTE ha cocosboll utan chokladboll så vi letar upp en delicatoboll i plastförpackning.
Då jag inte vill ha kladd i hela baksätet så står vi i halvmörkret utanför Coop i en okänd del av Värmland och Tova får trycka i sig cocosbollen. Greta vill vänta tills vi kommer hem med sin...
Eftersom jag påpekar att jag vill hem trycker Tova in det sista och med munnen full av vitt cocosbollinnehåll säger hon " Mamma jag mår illa"
Efter att ha varit en jättelugn och glad och harmonisk mamma hela dagen är jag nu för trött för detta så nu är pedagogiska mamman borta
"Ska du spy så gör det innan du sätter dig i bilen...och nästa gång kanske du inte ska ta en boll med vitt innuti"
Tova spyr INTE...utan slickar sig runt munnen och säger att hon nog hade velat ha en chokladboll istället...

Nu...har jag skakat bort lite sand från galonhögen, sett till att vantarna ligger på värmegolvet ut och in och barnen sover. Nu måste jag gå och lägga mig också eftersom jag ansvarar för lämning och hämtning ett par dagar till....

Go Natt
Maria

 

2 kommentarer:

Anonym sa...

Min Bästa Läsning!
I Love it!
/Mannen

Lena sa...

Det bästa med barn är att de har en förlåtande karraktär och inte alltid så bra minne. Det är inte vredesutbrotten över de misslyckade pedaogiska ambitionerna utan kramen en regnig dag de minns. Hav förtröstan. Du är underbar. Är övertygad om att era barn tycker likadant! I dag är en ny dag och det ges tillfälle att börja om från början. Det gör vi ofta i vår familj. Killarna säger; - Mamma vi gör om det! Vi börjar om från början. Och det gör jag. Kommer in igen tillbaka till det som tidigare var kaos och säger. Hej mina älskade prinsar här är er prinsessa. Då ropar ngn: Inte prinsessa, du är ne drottning! Du är ju mamma! Livet är härligt! Kram