Räddningen kanske heter jordgubbar...

Idag kanske blir en dag utan så kallade "road bumps" som senaste tiden har kommit och stört mina dagar.
Det var länge sedan jag hade en vanlig dag som bara förlöpte utan trassel, såsom biltrassel, översvämning i källaren, matkompost uttappad i köket, påkörd katt o.s.v
I går trodde jag att det var en "rak" dag tills en djurskötare (efter ett samtal) rådde mig att åka in med Pelle då han inte bajsat sedan olyckan förra veckan.
Jag cyklade snabbt hem, slängde in katten i buren, sa hej till barnen och svärmor som då var hemma, och kastade mig iväg i bilen för att hinna i tid.
Tror ni inte katt---- bajsade i buren på väg till djursjukhuset.
Jag anmälde mig i receptionen och förklarade mitt ärende men att det också var löst nu.
De tyckte att jag gott kunde träffa en skötare ändå eftersom jag var där och så kunde de se hur han repat sig efter olyckan.
Alltså...jag väntade, och väntade i en timme. Blev mer och mer irriterade och sa tillslut att jag inte hade tid att vänta mer, jag hade ju ändå en tid.
Ett missförstånd förstås, jag hade blivit uppsatt att jag skulle in på akuttid och då får man vänta tills det inte är något mer akut.
Alltså, jag åkte hem med en tömd katt, vilket i och för sig var huvudsyftet...

Idag har jag startat dagen med jordgubbar i hopp om att det kanske ska göra dagen bra...
Hittills har det funkat: soligt väder, inga bråk eller stress på morgonen.
Om jag ikväll går och lägger mig utan ett enda road bump under dagen ska jag starta varje morgon med jordgubbar!
Tack för jordgubbarna Petra!

Med hopp om en normal dag!
Maria