Jag börjar ärligt talat tröttna på dessa förbestämda dagar där det förväntas av oss att agera på ett viss sätt.
Idag är ju nu fars dag!
Vi har påmints länge att vi kanske borde ge far en ny skjorta, en jacka, slips, en platt TVm.m.
Nu bojkottar jag inte konceptet helt, jag brukar allt åka till min egen far med en bakelse (budapest är favoriten) och ha en trevlig fikastund. Däremot har jag aldrig köpt presenter. Jag och min syster har alltid hört att vi inte ska köpa något utan hellre göra frukost eller middag (då vi bodde hemma) utan att det är viktigare att göra något snällt, omtänksamt.
Det jag efter alla år inte kan förstå är folk som köper presenter till sina män. De är ju inte deras pappa, förvisso är de kanske barnens pappa men där tycker jag det går till överdrift.
Denna upptrissade alla hjärtans dag i februari....jag blir mycket gladare när jag får en bukett när jag inte förväntar mig en (och det händer faktiskt)
Det är ganska intressant att beskåda alla som stressade köpt en bukett rosor på vägen hem från jobbet. Hur hjärtligt är det?
Visst, jag hakar ju på trenden jag också...jag låter ju inte bli att uppmärksamma dessa dagar...det förväntas ju av mig att jag ska agera på ett visst sätt.
Jag gör nog ofta nå´t fint för maken 14 februari, äter en kanelbulle i oktober, åker med en liten blomma till mor, en budapestbakelse till far o.s.v
Vad jag försöker säga är att jag tycker man borde hålla det på lite lägre nivå, och framförallt inte glömma bort att man kan faktiskt uppmärksamma dem man älskar fast det inte står att man ska göra det i almanackan.
Mina döttrar sitter just nu och gör armband till sin pappa, då Tova nu på morgonen kom på att det var fars dag.
Tova vill även göra en mysig frukostbricka till Björn.
Nu ska jag sätta på kaffebryggaren så att kaffedoften sprider sig in till min makes näsa...
Grattis på fars dag alla pappor!
Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar