jag erkänner!

Hej
Jag heter Maria och jag är dålig på att städa.
Så, nu har jag erkänt det. Jag menar att jag verkligen är dålig på det.
Jag tror nog att jag städar ibland då jag plockar och dammsuger och dammtorkar SYNLIGA ytor. Men idag blev det en sådan dag då jag började titta på osynliga ytor.
Det kanske är de där osynliga ytornas renlighet som gör att det känns rent hos de flesta andra  och aldrig hos mig. Jag ber om ursäkt kära vänner att jag låter er vara i denna miljö.

Denna ovanlighet av grovstädning hos mig leder mina funderingar vidare...hur lång tid tar det innan spår av en annan försvinner (ja förutom att man har ett helt liv i huset som ju är spår förstås eftersom man inhandlat ihop och levt ihop, men förutom det)
Jag menar när man rotar runt och hittar saker. Nu hänger detta ihop med att jag inte grovstädar på osynliga platser så ofta förstås samt att den jag levde med endast tog med sig typ kläder och dator då han flyttade ut.
Hittade ganska nyligen ett gäng tomburkar i rummet med alla verktyg samt gamla dammiga bandystrumpor bakom en dörr som aldrig stängs i samma verktygsrum.
Känslan av att kunna komma in i ett skåp eller rum och bara se sådant som tillhör MIG eller barnen och som ställts dit av mig eller dem eller inhandlats av någon av oss tre känns härlig. Upplevde den tidigare idag då jag öppnade ett skåp i badrummet. Det innehöll två solkrämer från i år och en locktång.

Denna dag går i släng släng släng och skrubba på osynliga platser.

Så ni som besöker mig närmaste dagarna eller så kan väl säga att det upplevs riktigt rent.

/Starrinskan