Då är barnen åter i sitt barndomshem. Livet är som jag vill ha det och som jag en gång valt, ett liv med barn och allt som det hör till.
Lilla Forshaga var väl som resten av landet idag, grått och blött. Men på något sätt tycker jag allt att denna tid på året har sin charm. Det totala gråa och de fallnande lövenoch blåsten. Man måste hålla jackan tätt tätt intill kroppen så att inte blåsten letar sig in, vilket den gör ändå.
Fick äran att testa Forshagas metropollunchställe idag (eller så är det inte alls det)
Joy. En kompis äter där nästan varje dag och idag fick jag äran att göra honom sällskap.
Gott och trevligt med husmanskost.
Hämtade upp båda barnen på vägen hem. regn regn...
Greta har sin musikalgrupp och Tova sin cirkus förstås nästan samtidigt. Tur nog är cirkusen på området så den kunde hon cykla till själv då jag var iväg med lillasyster.
Hann ut till Maxi och handla lite snabbt medan musikalgruppen höll på. Regn, regn....och mörkt.
Fickparkerade förresten utanför musikalgruppen med hjälp av två 7-åringar som måttade med händerna. Lite omständigt var det då de var tvungna att ställa sig mellan bilarna efter varjej flyttat centimeter och måtta upp med armarna för att sedan gå upp på trottoaren och visa mig genom rutan. Jag förklarade att jag inte vill att de står mellan min bil och den bakom, det kan vara farligt. Måttningen blev då lite osäkrare men det gick galant. De skötte uppdraget perfekt och jag hamnade rätt med Silverpärlan.
Nu sover ena dottern och den andra läser igenom en sista gång inför ett geografiprov imorgon.
Stötte på en tjej/kvinna som visar sig läsa min blogg idag, känner henne ej men har stött på henne en gång tidigare. Lovade henne idag att avsluta på detta sätt:
Good Night Anna, wherever you are!
Starrinskan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hahaa! Tack Maria!!! Nu kommer jag att sova gott minsann. :) En härlig blog du har! Känner igen mig i mycket av det du skriver, särskilt det där att helt ofrivilligt tvingas leva ett liv utan sina barn periodvis. Det tog lång tid att lära sig använda de barnfria perioderna till egoboost som laddar batterierna, istället för energikrävande sorg...Till slut insåg man att det är lättare att intala sig att det är lite lyx att ena helgen(eller veckan)ha ork och tid att ösa all sin kärlek över sina barn för att sedan ladda om och därmed ha tid över till allt annat som faktiskt också berikar livet. Go Maria go! God natt! :))
Skicka en kommentar