Blir alldeles varm och berörd av ett mail jag fick alldeles nyss.
En bekant hörde av sig om att ha följt min blogg ett tag och nu visade det sig vara en fin vägledning då hon liksom jag blivit lämnad som en blixt från klar himmel.
Hon höll nu på att läsa mina erfarenheter av att prata med barnen om det här.
Om mina saker jag skrivit kan hjälpa andra att ta sig igenom liknande händelse är det helt fantastiskt.
Att kunna dela med sig till någon som är där jag var för 1.5 år sedan och kunna visa att det finns ett gott liv efter det helvetet man då är i. Helt plötsligt inser jag vad långt jag kommit.
Du, som hörde av dig, vi hörs av! Jag lovar att det blir bättre...även om du just nu antagligen inte tror det. Det är en liten grusväg upp from hell, men den går ändå uppför ska du veta :)
God fredagskväll!
Starrinskan
fredag 16 november 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar