Dansbanefôlk

Klockan är 00.03 och jag har just hoppat i flanellen efter en otroligt aktiv dag. Har varit igång sedan 8.30 då jag åkte till KCCC där jag har varit med och hjälpt till med Tovas luciakonsert hela dagen.
Har hunnit med Gretas musikaluppvisning också innan jag på kvällen åkte till Forshaga för ett fotouppdrag.
Jag måste bara delge er min upplevelse från kvällen
Jag har fotat på Folkets hus där det var dans till Streaplers ikväll. Jag fotade till min pappas bok om dansbanekulturen som kommer ut till våren.
För mig var detta en ny upplevelse, danskvällar på detta sätt.
Det ÄR verkligen en kultur. Det var många som verkade frekvent återkommande på stället, det är dans där varannan lördag.
Man har med sig inneskor av det dansvänliga slaget, det säljs kaffe, bullar och läsk i serveringen och det står tillbringare med vatten för de som är törstiga. Här går man ut och dansar som motion och aktivitet till skillnad från dans på krogen.
Man dansar i en bana runt dansgolvet, i detta fall motsols. Jag upptäckte detta då jag försökte gå utmed väggen och gick mot strömmen. Jag var som en flipperkula som ingen såg och dessutom med en stor kamera som jag försökte rädda.

En lite förfriskad man kom fram till mig när jag stod vid garderoben och gick igenom bilder, för att fråga vad jag fotade till.
Jag förklarade att det var till en bok om dansbanekultur, varpå han blev nyfiken på vem som skrev den.
Jag berättade att det var min pappa, Bengt Starrin som skriver den. Ögonen vidgades lite igenkännande och han frågade om det var han med lite hår, han skådisen. "Nej, förklarade jag, det är min exman"
Han klurade lite på hur det hängde ihop med namnet, och jag sa att det var mitt från början därav att han som skriver boken, som är min pappa heter så. Han frågade då vad exmaken hette tidigare i efternamn och jag svarade.
Till saken hör nu att jag stod framför anslagstavlan vid garderoben och där hängde en stor affisch av en film som snart kommer upp på bio där b la min exman är med. Den skulle nämligen visas på Folkets hus.
Den förfriskade mannen tittade nu på mig och sedan på affischen, på mig igen och sedan gick han fram 2 mm framför affischen och sa exmakens förra efternamn några gånger samtidigt som han tittade affischfiguren i ögonen.
Jag vet att det låter som från en dålig film, men det var helt på riktigt.

Jag pratade med en del där som nästan alla tyckte det var synd att det här danssättet nästan höll på att dö ut. Entusiasterna åker till olika dansställen för att dansa, inte som många andra som åker till krogen för att supa sig fulla. Många här verker nöjda över att det inte säljs alkohol då det skulle innebära att det kom "fel" folk, som inte ville dansa.

Jag ser fram mot papps bok, för det här är en ganska intressant grupp människor.

God Natt!

Starrinskan