Det är intressant, jobbigt och nyttigt att titta tillbaka den här två-års tiden i bloggen. Intressant att se hur tankar, känslor har varit under resan. Jobbigt då man faller lite tillbaka i känslorna och smärtan som har orsakats av en rad händelser. Nyttigt för att se vilken resa man har gjort och vilka framsteg som skett i mitt välmående och tankar.
Det är ju så att man blir starkare av en kris och tiden läker. Man ser det ju inte mitt i men väldigt klart efter en tid har gått.
Människan är riktigt fantastiskt faktiskt. Saker och händelser man trodde sig reagera starkt på bekommer mig inte nästan.
Veckorna utan barnen flyter på något sätt också fram. Vi har tyvärr fortfarande ingen kontakt jag och barnen i stort sett under veckorna de är borta. De tycker att det är för jobbigt och löser det än så länge på det här sättet. Det är svart eller vitt, mammavecka eller pappavecka med ganska skarp avskärmning. Jag och barnens pappa försöker faktiskt att jobba för motsatsen, att sudda ut gränserna men man får respektera barnens vilja där. Hoppas och tror att det kommer med tiden att de vill och kan ha naturlig kontakt.
Häpp!
Starrinskan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar