Gökstigenfruarna på lokal

Det är bra att gå ut på nattklubb ibland för att bli påmind om att det inte är något att sträva efter.
Antar att det egentligen bara är sunt att känna att den tiden är förbi då alla är 10 år yngre än man själv och inte känner någon.
Jag och grannfrun Petra hade iallafall en mycket trevlig kväll med mycket skratt.

Målet var att gå ut och äta och lyssna på Salem al Fakir på BMB. Vi hade väl egentligen inte fattat att det också var nattklubb denna kväll...eller trott att det skulle vara annorlunda.
Vi hade bokat bord till kl. 19 och vi åt och drack vin och hade det så mysigt så. Vi ville inte lämna vår bord, där vi tänkte att vi kunde sitta och titta på konserten, därför satt vi där snällt med våra vinglas och struntade i att gå in i schlagerbaren och dansa, som vi egentligen ville.
Till slut kom ett gäng "Karlstad-vannabe-stekare" eller vad man kan kalla ett gäng unga människor med lite för öppna skjortor, bakåtslickat hår och med pappas plånbok samt med ett par tjejer trånande efter för att få ta del av "Karlstad-vannabe-stekarens" pappas plånbok. De frågade om de inte kunde få sitta vid vår soffa eftersom de var ett stort gäng.
Snälla som vi är skuffade vi undan oss lite, men inte helt.
Sedan satt två Gökstigenfruar med öppen mun och stirrade när ena tunnan kom in med kyld champagne och andra med en hela Bacardi.
Vi var så nära att vilja hugga i och säga "Men vad snällt, tack" men vi vågade inte...
Efter lite för mycket skuffande från deras sida för att få inte fler som ville åt det kylda på bordet, tackade tanterna för sig och lämnade sitt bord.

Salem var superbra trots att vi nu stod och tittade.
Efteråt blev det en timmes dans (eller vad man kan kalla det då man står fastkilad på ett dansgolv och försöker röra kroppen till lite musik)
Allt från Sven-Ingvars, Michael Jackson, Grease, Carola till Bon Jovi.
Vi undrade bara varför man har bästa musiken på minsta dansgolvet då alla verkar vilja vara där.

Gökstigenfruarna på vift

Salem på scen