Nu kör vi igen...

Tredje personen på en och samma vecka som nu puffar på mig att börja skriva igen.
Tänkte att jag nu gör ett ryck igen att försöka komma igång.
Senaste personen var nu ikväll, en ung kvinna som jag aldrig tidigare sett, stoppade mig just som jag skulle gå hem från en 40-årsfest hos grannen och sa; "Jag har läst din blogg" "Oj, sa jag, jösses, det var ju jättelängesedan jag skrev något"
"Du kan väl börja skriva igen, iallafall för mig" säger hon.
Tack vare dig börjar jag nu igen, du unga kvinna som visade sig vara uppväxt i samma område som mig :)

Annandagjul. Jag har haft barnen i 10 dagar och vi har hunnit haft ledigt och firat jul. Ett form av vacuum lägger sig då de blivit hämtade av sin far för att komma tillbaka till mig 4 januari. Nattlinnen, teckningar, grejer m.m. lämnas i en konstig röra som inte kommer att återupptas förrän barnen kommer tillbaka. En konstig tomhet som jag lärt mig hantera.
Snart har tre år gått sedan skilsmässan och jag kommer nästan inte ihåg hur det var innan. Man anpassar sig till livet som ensamstående och tycker tillslut tom. att det fungerar riktigt bra.
Såklart att jag skulle vilja uppleva tvåsamhet igen men den tiden kommer nog.
Jag och exmaken har sedan ganska lång tid tillbaka en god och ändå fungerande relation trots allt vilket är väldigt skönt och nästan förvånande..men man kommer dit tillslut. Man kommer till en punkt då man inte orkar vara arg längre. Vem vinner på det? Ingen.

Så, härifrån startar jag igen med funderingar om livet, vardagen, hur man får ihop det i tillvaron som ensamstående, måste allt vara vitt eller svart, hur länge ska jag sova själv i min stora dubbelsäng, och helt enkelt om vardagens jävla dammkorn och underbara guldkorn.

Nu är det dax att sova. Imorgon stundar fix inför min 40-årsfest på lördag.

Häng med igen här om ni vill. Nu kör vi igen :)

God Natt
Starrinskan