Backintervaller

Onsdag ojämn vecka innebär start på en vecka utan barn.
När jag kommer hem från jobbet är det nästan alltid blandade känslor av "Usch vad tomt och tyst det är i huset och här ligger spår av mina barn överallt fast de inte ska vara här nu på en vecka" och av "Guuud vad jag är slut, vad skönt det ska bli att bara slänga sig i soffan och inte resa mig på hela kvällen"
Det är helt enkelt en blandning. Det finns en väldig trötthet som infinner sig efter att jag haft barnen eftersom jag är själv med allt samtidigt som jag skulle vilja ha dem hos mig jämnt förstås.

Lämnade på skola och sedan åkte jag upp till exmaken och lämnade väskor och stod och småpratade i dörren som det brukar bli. Känns väldigt skönt att det är lugnt och odramatiskt för det mesta när vi pratar och ses. Det trodde jag inte för två år sedan, inte ni som läser heller kan jag tänka mig :)
Sedan tänker och tycker vi inte alltid lika men det är inga bråk och vi brukar lösa det mesta så att det blir bra för båda och barnen. Ibland behövs det längre diskussioner och ibland inga alls.  Ibland kan vi nästan skratta åt att vi trasslar in oss i saker som ibland blir krångligare än vad det behöver bli. På något sätt är det ju en människa som jag känt i så många år och en gång varit bästa vän med vilket gör att man känner till varandras sätt och brister m.m. och vi (eller jag iallafall) har hamnat i det läget att vi kan skoja om saker och blicka bakåt till gemensamma minnen. Förlåtelse är en sak,  att kunna lämna det som hänt och hitta en nivå som faktiskt funkar bra är en annan sak.

Idag kom jag hem från jobbet vid 17.30, trött och hungrig så att jag var gråtfärdig nästan. Jag och Nina hade bestämt att vi skulle springa ikväll vilket kändes som det sista jag ville göra.
Jag tryckte i mig ett ägg och två leverpastejsmackor och sms:ade Nina om när vi skulle ses. Jag var inställd vid det här laget på att jag fixar väl att lufsa runt de 6.5 km vi brukar ha som runda.
Jag fick till svar på sms "Ska vi köra intervaller?" Herrejävlar, tänkte jag. Då dör jag! Inte kört intervaller på evigheter.
Hennes man Oscar hade gjort upp en plan hur vi skulle köra och så fick det bli. Det blev backintervaller! Fy faaaaaan vad det var jobbigt. Men jag fattar ju att det är effektivt.

Nu efteråt, när jag gjort lite styrkeövningar, duschat, fått på mig pyjamas och sitter i sängen, är det otroligt skönt att vi gjorde detta.

Nu tar jag natten!
Starrinskan